Gris

Svensk grisnäring har fått ett uppsving. God djuromsorg och låg användning av antibiotika värderas högt. Nya möjligheter till export bidrar till utvecklingen. Tillgång till nya marknader och en allt högre efterfrågan på grisens olika delar skapar möjligheter att nischa sig. I Sverige täcks efterfrågan på griskött inte fullt ut, så det finns potential att öka produktionen.

Grisgårdarna är färre men större

De flesta grisgårdar ligger där det finns möjlighet att odla spannmål till foder och de flesta ligger i södra Sverige men det går att ha grisar i hela landet.

Smågrisar och/eller slaktgrisar

Grisuppfödare som bara föder upp smågrisar säljer dessa vidare till en annan gård som slutgöder inför slakt. Slakterierna har minskat i antal, vilket ger längre transporter. Det är en nackdel för de som bor långt ifrån ett slakteri eftersom slaktdjur inte får transporteras mer än åtta timmar i Sverige. Stora slakterier är ofta mer effektiva än små och kan hålla en hög kapacitet för export. De små slakterierna bidrar till en ökad konkurrens om djuren och innebär ofta kortare transporter.

Krav på certifiering

De flesta grisföretag är grundcertifierade enligt IP-Sigill, ett krav hos flera stora slakterier. I dag är priserna relativt goda för både slaktsvin och smågrisar. Det beror på att konsumenten oftare väljer svenskt och att prisutvecklingen har fått ett uppsving i EU i och med nya säljkanaler.

Positiv utveckling av grisnäringen

Grisnäringen har sedan 2014 utvecklats positivt till följd av knorr- och antibiotikadebatten, och lönsamheten bedöms som god de kommande åren. Företagarna visar på en god investeringsvilja. Ryssland införde i februari 2014 ett importstopp av griskött från EU. EU:s export av griskött har ökat, framförallt tack vare att den asiatiska marknaden. Kinas växande medelklass efterfrågar allt mer griskött från EU. De efterfrågar också delar av slaktkroppen som inte efterfrågas i västvärlden, till exempel öron, hjärta och knorrar, vilket ger möjlighet att sälja en större del av grisen.

Många grisuppfödare investerar

Mer än hälften av de tillfrågade grisföretagarna planerar nya investeringar. Investeringarna handlar om att bygga djurstallar, förnya stallutrustning och köpa mer åkermark. De flesta håller företaget inom familjen. Att driva en grisgård är tidskrävande. Fodret utgör cirka 55 procent av produktionskostnaden per gris och är den största kostnaden för grisföretagare. Därefter kommer byggnader och arbete.

Sverige ett föredöme för god djurhållning

God djurhälsa, djuromsorg och låg antibiotikaförbrukning är styrkor för svenska grisföretagare. Att grisen har kvar sin knorr visar att grisen får utlopp för sitt naturliga beteende. Sverige är ett föredöme vad det gäller god djurhållning. De långa avstånden i landet innebär högre transportkostnader vid slakt än i konkurrentländer. Konkurrensen inom slakteribranschen är särskilt dålig i norr, vilket kan missgynna företagarna. Lantbruket som bransch har politiskt sett varit nedprioriterad. Det har lett till få exportsatsningar och svårigheter att marknadsföra de svenska mervärdena i andra länder. Nya säljkanaler utanför EU är under utveckling. Kina bedöms ha stor potential.

Nya marknader för grisen

En växande befolkning och medelklass, framförallt i Asien, ger möjligheter till nya försäljningskanaler. Nya marknader gör att fler delar av grisen ses som delikatess och går att ta bra betalt för. Ett hot för branschen är att grisköttet alltför ofta klassas som rött kött när det kommer till foderutbytet. Många anser att det borde klassas som vitt kött och därmed i vissa avseenden en mer hållbar produkt.

Uppåtgående gristrend ger investeringsvilja

Sedan mitten av år 2014 syns en tydlig trend. Både pris och efterfrågan på svenskt griskött har ökat markant i Sverige. Dessutom finns efterfrågan från övriga världen, främst Kina. Jordbruksverkets förprövningsstatistik av grisstallar visar också att fler nu vill bygga för grisproduktion. Denna statistik är ett mått på investeringsviljan. I Sverige har totalkonsumtionen minskat något. Andelen svenskt griskött har samtidigt ökat. EU har högre snittkonsumtionen av griskött per person än den svenska.

Kommentar till SWOT-analys

God djurhälsa och låg antibiotikaanvändning är en styrka på marknaden både i Sverige och omvärlden. Branschen är känslig för priskonkurrens från EU och behöver en säljkanal till tredje land som är beredda att betala för svenska mervärden. Vid stora skillnader i pris mellan svenskt och EU-griskött riskerar man att förädlingsindustrin väljer det billigaste om svenska mervärden inte är väl synliggjorda. Tillgång till nya marknader och en allt högre efterfrågan på grisens olika delar skapar möjligheter att nischa sig. I Sverige täcks efterfrågan på griskött inte fullt ut, så det finns potential att öka produktionen.